Skam är en av våra mest grundläggande känslor. Den finns där från början av livet och är, enligt affektteoretikern Silvan Tomkins, en av våra nio medfödda affekter.
Tomkins beskrev hur skam känns igen genom tydliga kroppsliga signaler: nedslagen blick, sänkt huvud, undvikande hållning, rodnad och ibland en känsla av kognitiv förvirring. Skam fungerar som en broms – den dämpar andra känslor som glädje och nyfikenhet och får oss att stanna upp.
Till skillnad från positiva känslor, som driver oss att närma oss och utforska, har skammen en reglerande funktion. Den säger: ”Stanna upp. Anpassa dig. Riskera inte att bli avvisad.”
I sin sunda form hjälper skammen oss att fungera i grupp och att värna relationer. Men när den blir övermäktig kan den få allvarliga konsekvenser.
Skam eller skuld – vad är skillnaden?
Många blandar ihop skam och skuld. En enkel tumregel är:
Skuld handlar om något du gjort.
Skam handlar om vem du är.
Vid skuld kan vi tänka: ”Jag gjorde fel.”
Vid skam tänker vi: ”Jag är fel.”
Skam omfattar hela personen. Den uppstår i relation till andra – eller i föreställningen om hur andra ser på oss. Den bär ofta på känslor av otillräcklighet, hot om avvisning och rädsla för att bli dömd. När avståndet mellan den vi är och den vi tycker att vi borde vara (idealsjälvet) blir för stort, väcks skammen.
När skammen övergår från att reglera beteende till att definiera identitet – när det inte längre är mitt handlande utan hela jaget som upplevs fel – ökar risken för psykisk ohälsa. Hög skambenägenhet har kopplats till bland annat depression, social ångest, utmattning och i svåra fall självmordstankar.
Skamkompassen – fyra sätt att hantera skam
Skam är smärtsam, och vi utvecklar strategier för att slippa känna den. Den amerikanske forskaren Donald Nathanson beskrev på 1990-talet det som kallas Skamkompassen – fyra typiska försvar mot skam:
1. Tillbakadragande
Vi vänder oss bort – från andra eller från oss själva.
Isolering
Självförsummelse
Att ”försvinna”
2. Undvikande
Vi distraherar oss bort från känslan.
Perfektionism
Överlägsenhet
Arbetsnarkomani
Spel, alkohol eller droger
3. Attackera sig själv
Vi riktar ilskan inåt.
Hård självkritik
Självanklagelser
Självdestruktivitet
4. Attackera andra
Vi försöker sänka andra för att själva slippa känna oss små.
Hån och avvisande
Aggressivitet
Mobbning eller våld
Alla dessa strategier har en sak gemensamt: de skyddar oss från att känna skammen fullt ut. På kort sikt kan de lindra – på lång sikt riskerar de att förstärka problemen.
Att arbeta med skam i psykoterapi
Skam är svår att upptäcka, just eftersom den vill gömma sig. I terapirummet kan den visa sig genom:
- Undvikande ögonkontakt
- Mumlande eller hastigt tal
- Rodnad
- Spänd kropp
- Plötslig ilska
- Undvikande svar
För terapeuter handlar arbetet ofta om att varsamt identifiera och benämna skammen – utan att förstärka den.
Flera terapiformer är särskilt hjälpsamma i arbete med skam:
Compassionfokuserad terapi (CFT) – utvecklad av Paul Gilbert – hjälper klienten att möta självkritik med självmedkänsla.
Schematerapi – utvecklad av Jeffrey Young – fokuserar på tidiga livsteman. Livstemat skam/värdelöshet handlar ofta om att den kritiska föräldrarösten har internaliserats och blivit en inre, straffande röst.
Ett exempel på terapeutiskt arbete kan vara att koppla dagens skamreaktioner till tidigare erfarenheter, undersöka vilka behov som inte blev mötta, och genom upplevelsebaserade övningar arbeta med att tillgodose dessa behov i nuet.
Terapeutens roll – och klientens mod
När vi arbetar med skam är terapeutens hållning avgörande. Värme, närvaro och normalisering är centrala. Terapeuten behöver modellera en accepterande hållning – både gentemot sig själv och klienten.
För klienten är det första steget ofta att våga närma sig skammen istället för att undvika den:
- Vad var det som utlöste känslan?
- Vad tänkte jag om mig själv
- Vad gjorde jag sedan?
- Vad var jag egentligen rädd för skulle hända?
Genom att gradvis stanna kvar i känslan – i en trygg relation – minskar rädslan. När inget farligt händer skapas nya erfarenheter och nya mönster.
När skam delas, krymper den
Skam växer i hemlighet. Den frodas i tystnad och isolering.
Men när den sätts ord på – i en trygg relation – händer något. Det som kändes som ett bevis på att ”jag är fel” kan börja förstås som en mänsklig erfarenhet.
Att arbeta med skam är därför inte att ta bort den helt. Det är att återföra den till sin ursprungliga funktion: en signal om relation och tillhörighet – inte ett bevis på vårt värde som människor.
För både terapeuter och klienter kan det vara hjälpsamt att minnas: Skam betyder inte att du är fel. Den betyder att något inom dig längtar efter att få höra till.
Rebecka Hall
Leg.psykoterapeut
